Skiften ...
Jag har inte skrivit på evigheter... men jag är inte gone! :p
Försöker avveckla det som varit & gå vidare med dom verktyg jag har...
Låter lite kryptiskt... men det är väl så jag själv är... Ja, kryptisk! ;)
Fick i veckan papper från Finland om fullmakt etc för att sälja "Svenskarnas hus"...
Hört talas om det , men har aldrig varit där!
Tycker att det känns väldigt skumt att dessa boupteckningar/fullmakter mm kommer så "lång" tid efter mina föräldrars död.. Varför har man halat på dessa i decennier? :\
(förekommer aktiva sådana på båda päronens sida för tillfället)
Hur som , så kommer jag i o m alla fullmakter agera egoistiskt...
Precis som jag är lärd av allas beteenden under min uppväxt!
Ingen nämnd... & ingen glömd, så då kan ju vissa ta åt sig bäst dom vill.... :p
Jag är ju inte bara föräldralös... jag är också helt utan släkt.
Till vissa delar helt självvalt... då dom som på papperet är s k syskon visade sig att inte vara vad dom hela mitt liv låtsats vara...
Ibland kan jag inte låta bli att stanna upp & mer eller mindre bara le åt det hela.
Jag är mer lik far min än någon av de andra, trots att jag är den som haft minst med honom att göra.
Men vi är så lika på "djupet"!
Han lät också folk hållas när dom "gjorde sig" etc...
Nu så här i efterhand har jag insett en hel del om min uppväxt.... varför jag inte litar på folk och sist men inte minst... att jag inte har ett fejkat behov av att ha "släkt" omkring mig.
Det finns ju et gammalt ordspråk som säger: "I nöden prövas vännen... "
Inte bara "vännen" som prövas när nöden kliver in genom fönstret! ;)
Hur som, så lever jag i allra högsta grad.... <3 :)
Jag knegar & står på. Tar en dag i sänder, för förr eller senare så kommer vi alla att "kliva i kistfracken".
Vissa förr & andra senare... Sånt är livet, vare sig man gillar det eller ej!
Jag blir lite djup när jag kontinuerligt blir påmind om mina föräldrar etc.
Fattar liksom inte varför det hela tiden skall hållas på & grötas i släktband som ändå inte har några emotionella värden. Farsgubben har ju varit död i över 6 år nu.... & mor i 3 år..
Jag har bara mina minnen efter dom, både på gott & ont!
Hur man än vänder & vrider på det, så har man arslet där bak.... :p
Men men... ibland måste man även göra trökgörat.
Varje era i ens liv har väl sin glädje & sorg! ;)
Jajja... nu vet ni i alla fall att en lever, "ont krut förgås inte så lätt" som man säger...
Moahaha säger jag & dras täcket över bulan & kryper till kojs.
Imorgon är en NY dag med NYA möjligheter!
Det kan ingen varken ändra på eller ta bort....:) :D
Försöker avveckla det som varit & gå vidare med dom verktyg jag har...
Låter lite kryptiskt... men det är väl så jag själv är... Ja, kryptisk! ;)
Fick i veckan papper från Finland om fullmakt etc för att sälja "Svenskarnas hus"...
Hört talas om det , men har aldrig varit där!
Tycker att det känns väldigt skumt att dessa boupteckningar/fullmakter mm kommer så "lång" tid efter mina föräldrars död.. Varför har man halat på dessa i decennier? :\
(förekommer aktiva sådana på båda päronens sida för tillfället)
Hur som , så kommer jag i o m alla fullmakter agera egoistiskt...
Precis som jag är lärd av allas beteenden under min uppväxt!
Ingen nämnd... & ingen glömd, så då kan ju vissa ta åt sig bäst dom vill.... :p
Jag är ju inte bara föräldralös... jag är också helt utan släkt.
Till vissa delar helt självvalt... då dom som på papperet är s k syskon visade sig att inte vara vad dom hela mitt liv låtsats vara...
Ibland kan jag inte låta bli att stanna upp & mer eller mindre bara le åt det hela.
Jag är mer lik far min än någon av de andra, trots att jag är den som haft minst med honom att göra.
Men vi är så lika på "djupet"!
Han lät också folk hållas när dom "gjorde sig" etc...
Nu så här i efterhand har jag insett en hel del om min uppväxt.... varför jag inte litar på folk och sist men inte minst... att jag inte har ett fejkat behov av att ha "släkt" omkring mig.
Det finns ju et gammalt ordspråk som säger: "I nöden prövas vännen... "
Inte bara "vännen" som prövas när nöden kliver in genom fönstret! ;)
Hur som, så lever jag i allra högsta grad.... <3 :)
Jag knegar & står på. Tar en dag i sänder, för förr eller senare så kommer vi alla att "kliva i kistfracken".
Vissa förr & andra senare... Sånt är livet, vare sig man gillar det eller ej!
Jag blir lite djup när jag kontinuerligt blir påmind om mina föräldrar etc.
Fattar liksom inte varför det hela tiden skall hållas på & grötas i släktband som ändå inte har några emotionella värden. Farsgubben har ju varit död i över 6 år nu.... & mor i 3 år..
Jag har bara mina minnen efter dom, både på gott & ont!
Hur man än vänder & vrider på det, så har man arslet där bak.... :p
Men men... ibland måste man även göra trökgörat.
Varje era i ens liv har väl sin glädje & sorg! ;)
Jajja... nu vet ni i alla fall att en lever, "ont krut förgås inte så lätt" som man säger...
Moahaha säger jag & dras täcket över bulan & kryper till kojs.
Imorgon är en NY dag med NYA möjligheter!
Det kan ingen varken ändra på eller ta bort....:) :D
Kommentarer
Trackback
